Äntligen var det dags för herrarnas Super-G i Beaver Creak, USA. 

På startlinjen fanns alla superstjärnor och ett namn som enligt läkarna aldrig skulle finnas där på startlistan som fick ligga på komentatorenas skrivbord en dag längre än väntat. Det namnet var Aksel Lund Svindal. Norrmanen som i somras drog av hälsenan när han och hans kära landslagsvänner spelade lite gammal hederlig fotboll som avkoppling ifrån sommarträningen. Ingen läkare trodde att han kunde stå på skidor tills i mars (enligt inte helt pålitliga källor) men där stog han, på startlinjen inför Super-G i VM 2015. Och att han slutar topp 10 är bara en bonus. 

Jag lovade två mirakel. Det första, en beslutsamhet och en mirakelkropp med helande effekter. Det andra, ett lyckosamt åk eller kan det vara en övernaturlig kraft som ville honom väl? 

Innan loppet startade var det ingen, iallafall inte jag eller min familj, som viste vem den där kanadensaren var. Nu är han en nybliven VM-medaljör i Super-G och hans namn är Dustin Cook. Den okända åkaren fick Anja Persson och Björn Fagerlind att häpna. Och det fick mig att vakna. Efterråt berättar han själv att han inte var förvånad. Han säger mer eller mindre att tvåan som lyste stark och klar på tavlan i målfållan var impresivt vad han hade tänkt sig.

Om det var tur eller skicklighet som gjorde att han fick den där silvrmedaljen runt halsen låter jag vara osagt. Men det jag kan säga är att nå framgång är enkelt; det är ju bara tro på sig själv att man ska lyckas så kommer man göra det till slut.

Eller? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu ligger jag i min säng och lyssnar på matchen mellan AIK - Hammarby som skulle precis ha kommit igång av andra halvlek. Men pågrund av bengal eldar och rökelse som i sin tur utvecklades i ett brandalarm är matchen fortfarande inte igång. Vad ä...

Okej, vart ska man börja då? För nu var det verkligen evigheter sen jag skrev här. Ursäkt? Jag har ingen.   Det har hänt mycket både på hemma plan och borta plan. Det har hänt saker både i livet som idrottandet. Det finns så mycket att berätta me...

Okej, hur ska jag börja detta inlägg. Jag har så mycket att berätta utan mening.   Jag har ni blivit 17 år, vilket är en fin siffra och mitt tröj nummer i Harg, och fått pengar till ett par nya fotbollskor som fortfarande står på intersport och v...

Nu var det ett tag sen jag satt framför datorn och hade tid att skriva på denna underbara blogg. Jag har ingen tid nu heller, egentligen.   Jag ska börja med att få rätt känsla på detta inlägg. Om de 150 personerna som dog idag i en flygkrasch öv...

  Jag kanske bör döpa om denna blogg till 'NIU - Det ingen förstår'. Ännu en gång har vi ett prov som vi inte vad vad vi ska plugga på, vem som vi ska fråga eller vad provet egentligen handlar om. Jag vet att det handlar om pulsbaserad träning men ...