Drömmen. Medaljerna. Publiken. Kärleken till skidåkningen, till skidåkarna.

Om min mamma får gåshud av ett sprintlopp i VM då, mina damer och herrar, är det ett riktigt publiktryck och en otroligt sportprestation utöver det vanliga. Eller så har hon blivit smittad med "lägnd febern", vem vet? Publiktrycket och skidfesten var över mina förväntningar. För er som inte upplevt ett sprintlopp;

Föreställ er en svart vägg.

När en skidåkare kommer in på stadion börjar väggen låta som 1000 bikupor.

Varje meter på den svarta väggen har en flagga som höjs i skyn och vajar i vinden.

Den svarta väggen förvandlas till ett hav av flaggor och ett ljudmuller av heja rop.

Mäktigt!

Resultatet var under förväntningar men godkänt. Calle Halvarsson fick den största "vågen" ifrån folkhavet på läktarna. Dock räckte det inte hela vägen, mer exakt till kvartsfinal och en jobbig tredje plats. Inte tillräckligt bra.

Bättre gick det för Stina Nilsson. Gick som tåget genom kvart och semi men Björgen var för stark finalen. Stina Nilsson var den enda svensk som kom till final. Ida Ingermansdotter, VM silver i sprint ifrån Val Di Femme, åkte ut i semifinalen. Helt slut tar hon sig i mål, som 6:a och där med sista plats. En svenska som såg stark och taggad ut var Hanna Falk som gick viddare till kvartsfinal och hade klart snabbast tid. Varför gick hon inte viddare då? Jo, precis som i fotboll blir två gula kort ett rött. I skidåkningen får man gult kort vid tjuvstart eller någon förseelse i spåret. Hanna Falk fick alltså två gula kort under ett lopp. Och det i VM. I kvartsfinal. Jag tror det är fler än jag som är besvikna med den prestationen.

Teodor Petersson blev bästa svensk på herrsidan men gick inte viddare till final efter en tredje plats och en sämre tid än den andra, nästan hel norska, semifinalen.

Och Norge, som sagt, fortsätter att dominera 4/6 medaljer. 2 guld, Marit Björgen och Petter Northug, och 2 brons, Falla och Hattestad. 4 Norskor i damfinalen respektive 3 i herrfinalen. Det är imponerande.

Då var VM igång med första medaljtävlingen. De första 6 medaljerna är utdelade och nu väntar många tävlingar, rapporteringar och prisudelningar som jag får uppleva från tv-soffan hemma i trygga Nyköping.

Jag skulle säga att en VM medalj, oavsett sport, visar på ett engagemang, motivation, uppoffringar, träning och en gnytta talang. En VM medalj är mer än metall skrot. Det är något man drömmer om som ung. Något man försöker uppnå. Något man jobbar för, hela livet dag in och dag ut. Det är något med det som förtrollar mig. Det kanske inte är medaljerna i sig utan alla sportälskande människor som är samlande på ett ställe för att avnjuta en tävling. Alla skidälskare som blir alldeles till sig när någon rycker i första backen eller tappar andan när någon trillar. Eller medmännskligheten och hejar fram den stakars åkaren ifrån Tonga som trillar 3 (!) gånger på upploppet, tar sig i mål krypandes och får ett enormt publikstöd när hon ligger i målfållan nästintill död. Det är magiskt. Det är varför jag älskar sport. Inte bara sporten i sig utan allt runt omkring.

Skid-VM 2015 i Falun börjar bra men det kan bli bättre när det kommer till sprintstaffeten och distansloppen. Jag längtar redan tillbaka och då har jag inte ens lämnat VM staden.

http://www.svtplay.se/video/2686291/langdskidor/vm-i-falun-vm-i-falun-5 

finaler:

dam: 04:19:52 (in i klippet)

herr: 04:32:50 (in i klippet)

Bilder finns på Facebook och kommer hit så smånigom.